Den typiska arabhästen kännetecknas av skönhet, elegans och ädelhet parad med stolt resning, klassiska linjer och flygande gång. En häst som saknar dessa egenskaper kan visserligen vara en bra häst, men den är då ingen typisk arab. Arabhästen är mycket intelligent, lättlärd och tillgiven. Temperamentet är livligt men fromt. Den är dessutom långlivad, uthållig, tålmodig, lättfödd och anpassar sig lätt till olika förhållanden. Syn och hörsel är mycket skarpa.

Skelett
Skelettet är av exceptionellt hård kvalité. Skallen är kort och bred, ögonhålorna stora och runda. Revbenen är 17 par (ibland 18). Svanskotorna är 16 - övriga raser har som regel 18. Ländkotorna är ofta 5 istället för 6.

Huvud
Relativt litet och kilformat, med tydlig synlig benstruktur. Relativt bred och kort käke som övergår i en liten nos. Näsprofilen rak eller allra helst något insvängd under ögonnivå. Pannan är bred med stort avstånd mellan ögonen. En utbuktning mellan eller just över ögonnivå (jibbah) förekommer ofta hos araber. Ganascherna är vida, cirkelformade och med väl utmejslade kanter och med en tydlig hålighet emellan. Underkäkens ben är rak.

Öron
Små fint utmejslade och spetsade öron, harmoniskt placerade och ofta med örontipparna kurvade mot varandra. Stoet öron kan vara något längre.

Ögon
Stora mörka och lågt placerade på huvudet och nästan vinkelrätt mot profilen. Ögonvitan kan ibland skymta hos araben. Detta är inte något direkt fel, även om det inte är önskvärt med för mycket ögonvita.

Näsborrar
Stora, med fint utmejslade kanter nästan parallella med nosryggen. De ska vara rörliga med kapacitet att kraftigt utvidgas vid rörelse eller ansträngning.

Nos
Liten, såväl framifrån som från sidan. Underläppen ska vara fast och sluten, såvida hästen inte är mycket gammal.

Hals
Lång och elegant böjd. Detta är mera utpräglat hos hingsten än hos stoet, som kan ha en rakare hals. Halsen ska vara högt ansatt och övergången mellan hals och huvud (mitbah) ska vara lång och mjukt och elegant rundad med väl markerad strupe. Huvud och hals bärs högt.

Bog & manke
Bogen väl liggande för att ge ett långt steg. Manken så väl markerad och så lång som möjligt (ibland med "lansmärke"). Detta även om araben pga kortare kotutskott vanligtvis inte har så hög manke som exempelvis det engelska fullblodet.

Rygg & länd
Relativt kort och muskelfylld rygg. Kort och stark länd utan sänkning framför korsets högsta punkt. Rygglinjen utgör en relativt horisontell linje över länd och kors mot svansfästet.

Kors
Lätt takat, ganska platt, med så långt avstånd som möjligt mellan höftbens- och bärbensknöl och med stort avstånd mellan höftbensknölarna. På en utvuxen häst ska korset ej vara högre än manken.

Revben & bål
Väl välvda revben och väl slutet flankparti.

Extremiteter
Araben har en relativt lång överarm och korta skenor med väl markerade senor. Knäna är stora och flata och hasen ska vara bred och flat med väl markerad hasled och rak linje från hasspets till marken. Skenan är rak och torr och ej knipt under framknä eller has. Kotorna är relativt långa och sluttande men starka. Skanken är bred och väl muskelfylld.

Hovar
Runda och hårda med horn av bästa kvalité. Bakhovarna är oftast något mer ovala.

Svans
Högt ansatt och bärs i en båge i jämnhöjd med eller över rygglinjen eller starkt uppåtböjd. Detta är - jämsides med det ädla huvudet och den stolt burna halsen - ett av rasens speciella kännetecken.

Hårrem & tagel
Huden ska vara tunn (ådrorna kan ofta synas) och har en sidenskimrande lyster. Hovskägg saknas eller förekommer i ringa omfattning. Taglet i man och svans ska vara silkesmjukt och är ibland lätt vågigt.

Färg & tecken
Alla färger är tillåtna förutom skäck eller black. Skimlar är vanliga. De föds mörka men ljusnar med åren - ofta blir de då helt vita. Somliga blir flugskimlar. En del stickelhåriga hästar ("roan" på engelska) bibehåller sin färg livet ut. Vita tecken är ganska vanligt och kan ibland vara stora. 

Mankhöjd
Kan variera beroende på såväl uppfödning som arv, men vanligaste höjden är 145-155 cm. Avvikelser både uppåt och nedåt kan förekomma och några fastställda gränser finns inte.

Gångarter & rörelser
Skritten ska vara fri och vägvinnande. Traven ska vara exceptionellt lätt, flytande, välbalanserad och vägvinnande, gärna med ett svävande moment. Fri, rörlig bog och överarm. Överarmen ska lyftas rakt ut och helst sväva innan frambenet sätts i marken. Bakbenen ska arbeta med en kraftigt påskjutande rörelse med väl krökta hasar. Hasens arbete är mycket viktig. Sedd bakifrån kan hästen röra sig en aning brett bak. Galoppen ska vara mycket jämn, elastiskt och välbalanserad. Den ökade galoppen ska vara lätt och vägvinnande.

Exempel på allvarliga fel
Konvext huvud ("ramskopf"). Hjorthals eller stel, vinkelrät halsansättning. Hängande öron. Över- eller underbett. Små ögon. Trånga ganascher. Flata revben. Bockhov eller alltför platt hov. Klena, kohasiga eller alltför vinklade eller raka hasar. Kort struttigt steg. Kort avstånd från höftbensknöl till svansfäste. Smalt, stupande eller kluvet kors. Dåligt buren, knipt svans.

Historien har givit den Arabiska Fullblodshästen en unik särställning. Den är urkällan till så gott som alla varmblodiga hästraser. Arabhästen har alltid varit en uppskattad gåva mellan statsöverhuvuden världen över. Dess skönhet och underbara temperament är med rätta legendarisk. Den harmoniska exteriören har gjort att den under århundraden varit konstnärers favoritmodell.

I det vilda höglandet i Nedjd, i hjärtat av Arabiska halvön, har man funnit hällristningar med avbilder från 1300 f. Kr av en häst som omisskännligt var av arabisk typ. Men också från det gamla Egypten, ca 2000 år f. Kr, har man funnit konstföremål som avbildar samma hästtyp. Ursprunget till denna underbart vackra häst är nu, liksom då, höljt i dunkel. Nya rön inom evolutionsforskningen antar dock, att det i dessa trakter redan i förhistorisk tid fanns en geografisk art av urvildhästen, som redan då ägde karaktärsegenskaperna för det arabiska fullblodet.

Det är fastställt, att faraonerna födde upp ädla hästar i Egypten, samt att sådana hästar senare reds av beduinerna på det arabiska höglandet. Det är också klarlagt att Mohammed på ett avgörande sätt påverkade aveln av rena blodslinjer. Eftersom denna hästras redan ägde de bästa arvsanlag, blev den hos beduinerna till den ädlaste av alla hästar. Det naturliga urvalet var oundvikligt i den livsfientliga öknen, den hårda kampen för tillvaron och den fanatiskt rena uppfödningen - beduinerna kunde rida flera dagar i sträck för att nå den rätta hingsten för sitt sto - skapade en häst vars egenskaper är oöverträffade. I sägnerna lovprisas dessa hästar för sin "arvstrohet och genomslagskraft, järnhälsa, långa livslängd och fruktsamhet, ädelhet, skönhet, harmoni och kroppsliga fullkomlighet, bevågenhet mot människan, en karaktär som i sig förenar saktmod, temperament och vitalitet, beredskapen att lära och anpassningsförmågan, arbetsvilligheten och arbetsförmågan, segheten, de goda nerverna, anspråkslösheten och regenerationsförmågan efter strapatser, ridbarhet och klokhet."

Var och en som i generationer fått lära känna det arabiska fullblodet ger beduinerna rätt. Att Islams segertåg en gång i tiden baserades framför allt på den arabiska hästens överlägsenhet betvivlas inte. Likaså det arabiska fullblodets starka inflytande på hela världens hästuppfödning står utom all tvivel. Det finns knappast någon ras, som inte förädlats med den arabiska hästen. Den moderna hästuppfödningens höjdpunkt - det engelska fullblodet, utan vilket dagens varmblodshästar vore otänkbara, var baserat på tre orientaliska hingstar och 30 inhemska ston, vilka tillförde aveln en myckenhet arabiskt blod. Även kallblodsraserna har fått temperament och rörelseförmåga från arabhästen, och flertalet ponnyer har av arabhästen ärvt bättre ridegenskaper. I legenderna är arabiska fullblodshästar sagoomspunna, men sagan ligger här nära sanningarna, för även dagens rasrena arabhäst skänker samma glädje till sina ägare, uppfödare och ryttare - som de tusenåriga legenderna berättar.

Det arabiska fullblodet i Sverige

Sverige grundade kung Karl XV ett arabstuteri 1864. Vid kungens död 1872 delades stuteriet och hästarna skingrades. År 1953 importerade dr Aaby-Eriksson arabhingsten Jager från Västtyskland. Meningen var att förädla och förbättra det svenska halvblodet. I och med detta fick svenskarna upp ögonen för det arabiska fullblodet och det dröjde inte länge innan den rena aveln var igång.

Den 20 november 1964 samlades 23 personer och bildade Svenska Arabhästföreningen. Därmed var rasen definitivt introducerad i Sverige. Importer från framförallt Polen och England, men även länder som Holland, Västtyskland, Östtyskland, Sovjetunionen, USA och Spanien har lagt grunden till vad som idag kan sägas vara det svenska arabiska fullblodet. "Svenskt Register och Stambok över Hästar av Arabiskt Fullblod" upprättades 1968. Registret innehöll då 78 hästar. Utvecklingen har därefter varit lavinartad. I januari 1996 var antalet registrerade hästar 8567 och Sverige intar en tätplats bland uppfödarländer i Europa, med höga exportsiffror i förhållande till antalet hästar. 1979 införde Svenska Arabhästföreningen obligatorisk blodtypning och 1985 inleddes arbetet med datorisering av registraturen.

Stamboken har upprättats enligt de regler som utfärdats av WAHO (World Arabian Horse Organization), en internationell organisation som betytt mycket för den moderna arabaveln och utbytet mellan olika länder. 

Alla arabiska fullblod införda i register och stamböcker godkända av WAHO härstammar från vad man brukar kalla orginalaraber, eller "desert breds". Dessa hästar är som det engelska ordet antyder födda i öknen bland beduinerna.

Arabhästar och ridsport

Inom svensk ridsport är hästrasen ung, men visar oanade möjligheter som tävlingshäst i alla kategorier. Genom sina fysiska förutsättningar och sin mentala förmåga till anpassning tycks den "vara född" till det moderna samhällets krav på en sporthäst. Dessutom har arabhästen en klar tendens att bli äldre än andra hästraser, även på tävlingsbanorna. Återigen ett bevis på att arabhästen fortfarande i generna bär arvet av sitt ursprung vidare. Priset på ett arabiskt fullblod är idag direkt jämförbart med våra andra raser inom ridhästkategorin, men kanske finner du att araben med sin lättföddhet, hållbarhet och givmildhet ändå är billigast i längden.

Länk till rasbeskrivning >>

Länk till Video: The Arabian Horse - Myth. Legend and Reality

Ett stort tack till Helena Karlsson som har gjort denna film som SAHF får ta del av. 

Directed by Helena Karlsson - www.athenaarabians.com

Produced by Twin Engine Production -  www.twinengine.se

Still photography by Anette Mattsson - www.fotografmattsson.com 

©2010 Helena Karlsson. All rights reserved